Bildanalys.

Bilden är hämtad här.

Klassificering.

The persistence of memory är en oljemålning i storleken 24 x 33 cm målad av Salvador Dali och är också hans mest kända målning. Han målade den år 1931. Målningen har också fått andra smeknamn som "Soft klockor", "Droopy klockor", "The Persistence of Time", eller "Melting klockor". 

Han gillade kopplingen mellan det konstnärliga och det undermedvetna som kallas för surrealism. Man kan säga att tavlan är som en krock mellan två olika sidor, det verkliga och fantasin. 

Surrealismen gör ingen skillnad mellan dröm och verklighet där mystik och magi är vanligt. Det undermedvetna och hallucinationer förekommer ofta som motiv. 

I målningen finns mest mjuka och runda linjer som ger en känsla av harmoni.Det är oftast färg kombinationen och formerna som ger målningen harmoni, medan röran som finns  målningen främst kommer från de orealistiska motiven inte från färgen och nyanserna. 

Utformning.

Beskrivning av bilden. Stora delar av bilden är brun mark/brun sand och längst upp till höger på bilden är det oranga berg och klippor som det ser ut som om solen skiner på när den håller på att gå ner. Bergen speglar sig även i vattnet som är nedanför och som också gränsar till den bruna sanden. Vattnet övergår sen till himmel. Vattnet och himmelen möter varandra/smälter ihop. Till vänster på målningen är det som ett ljusare brunt block, ser ut lite som en kartong in smetat i lera. På detta block finns det ett kalt träd med en enstaka gren och på den grenen hänger det en klocka som ser ut att ha smält i solen. Den är som utdragen, hängande ner över grenen. Bakom trädet är det som en silver/blå färgad bänkskiva.

På blocket ligger det två klockor till. Den ena med baksidan uppåt, den är orange och det kryper myror på den. Den andra klockan har som den klockan som hänger på grenen smält. Den har smält ner på kanten av blocket.

Nedanför blocket på den bruna marken ligger det som en flik ifrån ett vitt ansikte. Ett blundande öga med långa bruna ögonfransar, ett ögonbryn av ett mönster av nåt slag och översta tippen på en näsa. På denna biten ligger det ytterligare en smält klocka som rinner ner på baksidan av biten.

Tolkning.

Min tolkning av bilden är att den på nåt sätt ser intressant ut. Det känns som om varje gång man tittar på den så ser man nåt nytt i den, en ny mening eller känner en annan känsla för den från gång till gång. Har man sett bilden en gång så fastnar den. Den är liksom speciell på det sättet som de flesta av hans målningar. Man minns dom liksom även om man bara har fått en glimt av motivet.

Och i och med att klockorna liksom rinner eller smälter får man nästan som en känsla av att tiden håller på att rinna ut. Får som en känsla av att människorna håller på att dö ut i och med biten från ett ansikte och klockorna som rinner.